Den nya socialtjänstlagen, som träder i kraft den 1 juli 2025, fokuserar på förebyggande arbete för att minska antalet LVU-placeringar och social utsatthet. Trots denna ambition saknar många placerade barn tillräckligt stöd och uppföljning, vilket får allvarliga konsekvenser.

Det krävs en helhetslösning där förebyggande insatser kombineras med långsiktig omsorg för barn i vårdsystemet. Barnens rättigheter och behov måste stå i centrum för all socialtjänstverksamhet. Utan ett starkt skyddsnät riskerar vi att förlora en hel generation till systemets brister.

Regeringen lyfter i sin lagrådsremiss om nya socialtjänstlagen att det finns brister i uppföljningen inom socialtjänsten och hänvisar till Socialstyrelsens öppna jämförelser och IVO:s rapporter. Dessa rapporter understryker behovet av en starkare systematik i uppföljningsarbetet.

Orimlig arbetsvillkor försvårar

IVO har i en annan rapport om barn på HVB visat allvarliga brister i kommunernas uppföljningsansvar. Varje HVB-placerat barn har rätt till insatser som är anpassade till det egna behovet och varje barn ska få den kontakt med socialtjänsten som det har rätt till. Utan en nära relation förloras möjligheten att anpassa insatser efter behov, vilket ökar risken för destruktiva mönster och rekrytering till organiserad brottslighet. Socialtjänsten är skyldig att följa upp barn i placeringar, men ineffektiva resursutnyttjanden och orimliga arbetsvillkor försvårar detta.Bristen på kontinuitet och trygghet kan ha långsiktiga negativa effekter på barnens psykiska hälsa och framtidsutsikter.

Bristen på kontinuitet och trygghet kan ha långsiktiga negativa effekter på barnens psykiska hälsa och framtidsutsikter. Kommunpolitikens fördelning av resurser tenderar att premiera investeringar i materiella tillgångar och minska resurser till viktiga sociala insatser. Bristen på tid och resurser leder till att relationsbyggande effektiviseras bort.

Kommunernas beroende av bemanningskonsulter bidrar till bristande kontinuitet, vilket leder till kortsiktiga lösningar med onödiga kostnader. Detta riskerar att resultera i utredningar utan djupgående analys och instabilitet för barnet. Flera snabba flyttar skapar instabilitet i vården och hindrar barn från att skapa trygga relationer med vuxna och jämnåriga, vilket ger rotlöshet, utanförskap och otrygghet.

Varje insats som misslyckas lämnar bestående skador, ökar risken för destruktiva beteenden och kan gynna kriminella krafter med stort våldskapital.

Kommunerna måste ta ansvar för redan placerade barn

För att stödja placerade barn behövs starka åtgärder i socialtjänsten: striktare uppföljning, förbättrade arbetsvillkor, kontinuerligt stöd, långsiktig finansiering, kvalitativa utredningar, bättre samverkan, uppföljning av vården så som nuvarande socialtjänstlag och den nya kräver, nationell HVB-standardisering och förbättrad matchning.

Trots brister finns flera goda exempel, några av dem är Västerås med digital realtidsuppföljning, Umeå med samverkansgrupper mellan socialtjänst, skola och HVB, samt Göteborg arbete med bättre arbetsmiljö som minskat personalomsättningen och höjt insatskvaliteten.

Den nya socialtjänstlagen kan leda till förbättringar, men kommunerna måste ta ansvar för redan placerade barn och säkerställa att deras stöd inte brister. Fokus måste ligga på långsiktighet, samverkan och stabilitet.

Förbättrade arbetsvillkor, kvalitativa utredningar, stärkt uppföljning och klara HVB-riktlinjer är avgörande. Tillsammans skapar vi ett hållbart system med barnets bästa i centrum. Barn i utsatta situationer kan inte vänta – vi måste agera nu